Slutord?

Funderar på och ta ett steg åt sidan, pausa FB och börja 
om på nytt med ny bloggadress IGEN. 


Behöver lite distans till allt känns det som.
Andas ut. 
Ta hand om barnen.
Bryta mönster.
Försöka reda ut pusslen.
Ta beslut, som inte känns SÅ bra, men är nödvändiga...
Vad är rätt och fel?
Hur ska man gå tillväga?


Det här med Facebook. Jag funderar på vänner man har där....
Vilka ska man eg HA som vänner där? De som bara har en som vän bara för att man ska ha det eller för att det är status på många vänner? Eller ska man ha vänner där, som man är intresserad av att vet hur de känner, mår? 
Saker de gör och bjuder in varandra till? 
Släktingar och gamla vänner man vill ha kontakt med förstår jag. 
Men ska man ha de där flyktiga "vännerna" man knappt hälsar på på stan? (ni vet att många av er har dem) 
Ska man ha de där som till och med får en att må dåligt kvar? 
Ska man ha vänner till dem som får en att må dåligt kvar?? 
Vad är en VÄN värd? För dig?


Blir det så att jag tar bort mig på FB ett tag så får man chansen att ta bort mig, slippa adda mig igen. Fråga er sjäva, varför ni addar mig INNAN ni gör det. Jag kanske ÄR för mkt ibland, men klarar man inte av det så får ni nu då chansen att ta bort mig som "vän". Jag hjälper er med det. Sedan är det upp till er med resten. MEN ni som JAG mår bra av...ni kommer inte undan. ;)


Vi är nog alla lite FÖR mkt ibland...frågan är om man är vän nog att klara stanna kvar för det andra som finns i människan i sig. 


Det är så mkt man vill skriva, men väljer att inte göra det...varför är det så...? Då skulle så mkt mer bli förklarat och man hade kunnat lägga det bakom sig. Istället låter man den bunkras upp där inne, håller tyst om det och låtsas som om det inte finns, utåt. 


Tänk om man kunde skrika  ut allt man känner, allt man vill glömma och lägga åt sidan, in i en stor tank och så stannar det där....borta ur ens tankar...för gott! SLIPPA!
Eller att bara packa sitt pick och pack och bara dra. I o med att man gjorde det så skulle alla problemen stanna där man var när de skedde och man skulle inte ens minnas dem... Jag är SÅ trött på hur saker skett, så ledsen på hur saker skett, så besviken på hur saker tacklas. Men det är ju så...vi ÄR alla olika, tar saker på olika vis, tacklar saker på olika vis och gör allt för att skydda våra egna. 
De som gör allt för att slippa ta tag i saker då? 
Oavsett hur många som kommer i vägen och hur många ggr man skadar och sårar de som finns nära. HUR????


Jag är på god väg att acceptera vissa saker, men det krävs SÅ mkt mer, inte bara från mig.


Man kan inte tvinga ngn annan att ändra sitt beteende om inte personen själv inser och gör ngt åt det. Det är en LÅNG väg men man får inte tappa fotfästet på vägen, för då är man tillbaka på ruta ett igen.


Men det gör SÅ ont när jag inte kan få mina barn att inse det samma....de är barn och har inte levt så pass länge. Man lär sig under livets gång på ngt sätt. De ska inte behöva känna såhär....INTE ÄN! De kan inte acceptera HUR många ggr man än tröstar och försöker förklara.
De får mot sin vilja, utan att ha gjort ngt, lära sig det den hårda vägen.


Många tankar flyger och jag vet varken ut eller in.
Jag må vara en komplex människa när jag håller på med mitt skrivande, men jag känner inte många andra som VÅGAR skriva om vad SÅ många av oss eg. känner. Varför är DET tabu? 
Hur kan DET eg. vara konstigt eller fel?


Jag har kommit på en sak. Vet ni hur det är att alltid bära på 3 människors samveten? (och jag pratar INTE om min make eller mina fina barn) 
Inte? Gå en dag i mina skor då...
-------------------------------------------------------------------
Har hur som bytt pass med en jobbarkompis så jag jobbar hennes pass imorgon och får mitt pass på torsdag ledigt. På så sätt kan jag sticka iväg med barnen några dagar. Jag behöver det DE behöver det. Andas lite ny luft, att andas samma luft hela tiden gör en galen och deppig. 
Vi ska bo hos min kusin i Jönköping några dagar och så blir det utflykter hit och dit. Ska bli SÅ skönt! Tänka på annat och gör ngt för barnen. Maken kommer saknas dock...han får väl lite semester han med...*s* från oss.

DETTA ska jag tänka på...ta bort denna och börja på ny eller stanna kvar?
Kram /J