Hur?

ja! HUR?
Hur skall man liksom kunna/lyckas acceptera. Jag har så svårt för det... Bekräftelsen att ngt inte är som det borde......Men då, HUR BORDE det egentligen vara???? Alla har sina "saker", vad man nu vill kalla dem. Ingen är perfekt och ingen är bättre än den andre... ALLA lika värda! Alla samma rättigheter(yeah right), Alla samma villkor(ännu mer yeah right).
ALLA lika värda.....eller?

MEN
Att det vi gör inte räcker...det skär i bröstet och äter upp en inombords...
Man vill ju som förälder, göra ALLT för sina barn, man vill finnas där, man vill stötta, man vill skojja, man vill skratta, man vill ha kul, man vill vara en förebild, man vill guida, man vill se dem växa upp till enskilda individer som går SIN väg och gör något med sitt liv.
Visst nu menar inte jag att alla människor inte kan göra det, men att den vägen kan vara svårare, i alla fall till en början för en del....
Alla vill vi ha "det perfekta livet", inga problem, inga bråk, allt är sockersött och underbart.
Har ni det så, STORT Grattis.
Men när man dagligen töms på energi, det tär....

Det kanske inte alltid ser ut så utåt. Det kanske inte låter så när man svarar, när någon frågar hur det är...men det finns där...som ett svidande sår i magen, som en bild fastbränd på näthinnan, som ett kliande ärr på ryggen, som du dessutom inte når, som en tanke du bara inte kan skaka av dig...hur mkt du än försöker.

För varje delmoment närmare sanningen vi kommer, ju fler bekräftelser vi får av vad vi misstänkt i över ett år... FAN! Varför??? Antar att det bara är att ta tjuren i hornen och börja om... Inte ta ut något i förskott, men ändå inte slå bort tanken och hur man bör agera. Ha ha, nä hur kan man det....man lever ju mitt i det hela...

Hade någon verkligen frågat, hur man mår, hur är läget....så kan man ju inte alltid svara; - Bra, och mena det...men oftast så svarar man det.
Antingen för att man inte orkar annat, man vill inte belasta andra med det. Man kanske rent av inte vill berätta...eller....så vill man inte vara ett sömnpiller och skrämma iväg. (gissar själv på det sista).
Plåga den andre med X-antal timmars "sagoberättande" som det ännu inte finns något slut på.......ne...

/J