tisdag 7 juni 2011

Mitt lilla hjärta...

Det skär i hjärtat när jag tänker tillbaka på hur jag blev tillsagd av läkaren idag att hålla fast Theodores huvud så hon kunde gå in med microkameran i näsan på honom...
Han va duktig, men det skär i en mammas hjärta där jag stod och klappade kinderna och talar lugnande.... - Snart färdigt hjärtat...snaart färdigt....va duktig du är.... Och det enda man ser är tårarna rinna ner för kinderna på en 4 1/2 åring och han säger hjärtskärnade: - Det gör ooooont! Skönt att hon fick sett det hon skulle på andra gången och det var över på ngn minut...kan tänka mig att det kändes som en evighet för honom. 
Det positiva med Theo, är att stunden efter, är han sitt vanliga jag igen, med solsken till leende och fick till och med den något stränga läkaren att vekna lite... -Du har ett busigt leende...
Maken erkände efteråt att han var lättad att det var jag som stod och höll huvudet...han pallade inte kolla på... Men man får liksom lägga sina känslor åt sidan och stötta DEN som utsätts istället...
Han va verkligen jätteduktig!
Han fick en choklad jag hade i väskan när vi väntade på sköterskan efteråt och Mc. Donalds.


Han ska opereras....Adenoider heter det (det man annars hört kallas polyper, vilket är helt fel ord för dem) Skall ringa imorgon och få en tid. Visst det är väl ett rutiningrepp...men ändå!!
Tror inte han får tid innan sommaren, men läkaren sa iof att en så här liten kille ska inte behöva gå såhär...trots att det inte är farligt på något vis.


Något som ändå intresserade mig och maken va det hon sa om hur adenoiderna påverkar kroppen... EXTREMT mycket! Vilket jag INTE visste!


*Han har haft svårt att sova. Inte somna, utan att få ro under natten...låter som om han har svårt att få luft när han andas genom näsan när han sover och det låter väldigt ansträngt vilket lett till att han är väldigt orolig under nattetid och gnyr. 
*De har, sedan han var på 3-års kontrollen på BVC uppmärksammat att han fint följt sin kurva men varit lite kort för sin ålder...och så har det fortsatt...han är tydligt kortare än många av sina vänner på dagis tex. 
*Han har jättesvårt att sitta stilla vid matbordet och har ofta svårt att få i sig mat...inte mkt till matlust och matro. 
*Han är överaktiv och har mkt svårt att sitta stilla längre stunder.


Bla. detta så nämnde hon för oss och utan att vi berättade hur vi hade det...
Det va som om hon läste om honom som en öppen bok...dessa är tydliga tecken på att man har förstorade adenoider...
Nu vet jag att dessa tecken/symptom även kan bero på annat, eller helt enkelt en busig 5-åring. Ja! 
Men tänk om det vore SÅHÄR enkelt! 
Hon berättade att många barn som varit lite korta för sin ålder vuxit ifatt snabbt efter att de tagits bort eller skrapats. 

Intressant:
Det hela beror på att med detta kommer de inte i djupsömn. 
*Djupsömn behövs för att tillväxthormonet skall produceras i kroppen.. - Häftigt va! :) 
*Saken leder till överaktiviteten....Kroppen kämpar på med extra-bränsle för att inte somna under dagen...eftersom den inte får komma i djupsömn och vila upp sig på natten. 
*Sedan har vi maten....de får mindre matlust helt enkelt och vad jag fattade det så kan det kännas obehagligt vilket då leder till att de inte får i sig tillräckligt med näring. (på BVC bad de mig ge honom  två ordentliga lagade mål mat om dagen, inte missa mellanmål och frukost, allt för att försöka öka hans vikt och längd...ja som sagt...DET funkade ju inte....)


SÅNT tänker ju inte barn på; att det känns obehagligt...de bara låter bli när det inte känns bra.


Min lille gosse....man blir lite orolig....såklart...han skall ju ändå sövas...


Mittt lilla hjärta......


Godnatt...

Inga kommentarer: