Vaknade kvart i sju med värsta ågren.... Jag sov bort hela fredagen med barnen!!!
Gick upp och tog Kelly på en promme i pissregnet och nu sitter jag här med en stor latte.

Vi käkade runt sex igår. Jag har knappt fått i mig NÅGOT sedan i fredags....inte för jag åt mkt innan allt hände heller men mer än nu!
Hade gjort egen bea i skolan som jag så gärna ville ta del av vid middagen....fick i mig en tunn kött bit och några rostade rotsaker. Ångrade mig direkt!
Började packa resväskan inför skolresan...började må lite skit, så jag tog Kelly på en promenad...
Tillbaka hemma kom jag inte långt...hamnade på golvet lutandes mot garderoberna....mådde SÅ illa, ville bara spy! Där blev jag sittandes, som paralyserad. Trött och eländig...

Tog mig upp i sängen runt halv åtta och där stannade jag kvar.

Blev väckt halv tolv....på med pyjamas och ner under täcket istället.

JAG SOV BORT KVÄLLEN MED BARNEN!!!

Det är så konstigt med dessa underbara små varelser. (mina två söner)
De kan vara galna, skrika, slå och vara arga, ledsna, ha hopplöshetskänslor. De tömmer en på energi på en hundradels sekund när de är igång! (detta är ju inte dem, detta är ju något som, visst tillhör dem, men detta händer av en anledning, en anledning vi inte kan rå för, bara dämpa)

Men de har SÅ stora hjärtan!!! Om ni bara visste!!!!
När det kommer till hur andra runt om dem mår, så har de SÅ mkt empati och bryr sig.
Jag älskar mina "små" liv! För att de är dem de är!
De runt om dem som valt att inte ta del av dem har förlorat SÅ mkt!
Det enda jag kände av dem igår i mitt luddiga sinne, var när de kom in spontant och klappade mig på pannan...pussade mig och gick igen. Trygghet!!!!
De förstod att jag behövde ligga där...även om det var fredag och vi inte setts så mkt under veckan.
Jag älskar dig Oskar!!!
Jag älskar dig Theodore!!!

/J