one of those days...

...ja, ni vet.

Varning inte ngt att läsa...snarare ngt för mig att få ur mig.

PMS, bitter-*****, eller ngt annat, det är en sådan där dag som man kan börja lipa för näst intill ingenting.

Har en sådan där dag då en massa saker flyter upp till ytan...har väl eg känt att jag haft "en sån dag" ett par dagar nu men det är NU det flyter upp...ledsen för hur folk kan bete sig...inte bara nu, utan HUR de även betett sig innan...ledsen för människor jag förlorat under åren, (även om de eg. givit mer sorg än glädje) HUR kan det vara så? Varför känner man så??

Jag saknar pappa... Inte pappa förra året, utan pappa för 16 år sedan....
Varför känner jag MER sorg för han NU när han är borta även "kroppsligt"? Vi förlorade honom för 16 år sedan. Det som fanns kvar efter det, var bara skalet av vad som innan funnits. Ser bara bilden jag tog av honom några timmar efter gått bort...som bränd på näthinnan.

Förvånad hur en del tacklat det...vänner och andra man trodde man hade..de visade sin riktiga färg..inte för jag inte såg det på en del innan dess...men DÅ, då något sådant här händer....FY FAAN!! Lite sen reaktion?? Ja som sagt, det flöt upp just nu...

Jag är arg och ledsen för SÅ mkt just nu...

Ja! Jag vet astråkigt att läsa...Dont say that i did´nt warn u!! Ni vet var dörren är i så fall. ;)

ÅÅÅH, jag önskar jag hade mer "kött på benen". Känner att jag missat tio år...MER än tio år...ändå så har jag mer vett och förstående för andra människor än många andra...kanske har jag fått det istället för färdiga studier och jobb...men det duger inte! Jag är inte nöjd med det! Vet fortfarande inte vart jag är påväg...kommer jag någonsin veta?? jag vet vad jag tycker om och vill..men det är inte möjligt...

Jag önskar jag kunde lätta mitt hjärta HELT! Jag ÄR SÅ TRÖTT!! Jag vet inte vart jag ska vända mig, litar inte. Känns oftast när ngn frågar bara som om det frågas för att de måste fråga, "det är ngt man gör". Men de vill eg inte höra sanningen...
Det skriiiker inombords....jag önskar jag hade bättre relation med min familj och ALLA som hör där till. Vill ha dem nära...men det är inte alltid så alla andra vill ha det. Iof. så finns väl brister som INTE låter så tilltalande på sina håll med...men i det hela.
Är det inte familjen först och främst man ska kunna luta sig mot? Dela med? Stötta! LITA PÅ?????? Glädjas med och åt???
Jag menar nu inte att jag inte har NGN. Men känns som om....ja...jag vet inte längre...
Har jag för höga tankar om familj?? JAG tycker inte det... Det som är synd är bara...att jag kan inte göra något åt det...

Nu kanske det låter som om allt handlar om mig... Jag ,jag, jag...men jag lovar, under ytan...skrapar ni på den..visste ni bara...då hade det som handlade om mig varit knappt 5 % av hur det är och vad som händer...detta är min historia, min verklighet och mina känslor.

Nu är det JAG som skriver och då skriver JAG om JAG!

Jag ÄR missnöjd. Missnöjd hur jag är, mår och vad jag inte gjort...även om jag inte kan göra något åt en del av det....

Så: 

Ni som läser...

-Låt inte era liv stoppas av en motgång...låt det inte gå så långt som med mig...GE INTE upp vid en motgång...Det kommer jaga dig resten av livet! 

De som tömmer dig på energi....DE är inte värda din närhet!! 

Vänd innan det är för sent, innan de dragit med sig dig, ner i skiten med!!

Jag VET att jag ska vara lycklig! Det är jag. Jag har två fina barn, en underbar man och make som följt mig genom med och motgång under många år.

"man kan inte få allt", eller vad är det de säger? 

Det får ingen, jag vet. Men det är ändå rent SKITSNACK! Jag vill inte och kan inte acceptera att det är bara detta jag är satt på denna planet för...(nej jag är inte religiös)
Menar ni att bara för att jag träffat min själsfrände, bäste vän och make tidigt i livet och vi har gemensamma barn, så ska jag vara nöjd? Och så kommer resten vara skit? Kan inte tro på det. Det KAN inte vara så....

(i detta allt "skitsnack" jag delat med mig av, inkluderar inte jag vänner i det negativa...de jag har, har jag och ÄR glad för att jag har dem)

Det va som *** vad jag driver på...nä nu får jag sluta.... Ni får väl hoppas på ett bättre inlägg nästa gång. ;)
Men som sagt...min talan, min frizon.

VILL tatuera mig snart!! Känner att det är dax att plåga sig lite...känna att man lever. ;) Måste nog vinna på lotto... hmmmm...

Imorgon ska jag banneme köpa blommor, till mig själv...behöver pigga upp mig. 

Kramar!!